1En tid senare upphöjde kung Xerxes Haman, son till agagiten Hammedata, till en position över alla andra furstar.2Alla kungens tjänare i hans port böjde sig ner i vördnad för Haman, för så hade kungen befallt, men Mordokaj gjorde det inte.3”Varför följer du inte kungens befallning?” frågade kungens tjänare honom.4Dag efter dag talade de med honom, men han brydde sig inte om dem. Slutligen talade de med Haman om saken för att se om Mordokajs skäl skulle godtas, han hade nämligen sagt att han var jude.5Haman blev rasande när han nu upptäckte att Mordokaj inte böjde sig ner för honom i vördnad.6Det räckte inte för honom att bara ta livet av Mordokaj, utan när han fick veta vilket folk Mordokaj tillhörde ville han utrota alla judar ur Xerxes rike.7I första månaden av året, månaden nisan, i kung Xerxes tolfte regeringsår, kastade man lott, ”pur”, inför Haman, om dag och månad, och lotten föll på[1] adar, den tolfte månaden.8Haman tog så upp saken med kung Xerxes: ”Det finns ett speciellt folk, som är utspritt och skingrat bland alla andra folk i ditt rikes provinser. Deras lagar skiljer sig från alla andra folks, och de följer inte kungens lagar. Det är mot kungens intressen att låta dem fortsätta så.9Om du, o kung, finner det för gott, så utfärda en befallning om att de ska utrotas. Då ska jag bidra med 350 ton[2] silver till förvaltarna för den kungliga skattkammaren.”10Kungen tog då av sig sin sigillring och gav den till Haman, agagiten Hammedatas son, judarnas fiende.11”Behåll pengarna, men gör vad du anser vara bäst med detta folk”, sa kungen till Haman.12Kungens sekreterare tillkallades på trettonde dagen i första månaden, och enligt Hamans befallning utfärdades en skrivelse till kungens satraper, till ståthållarna i de olika provinserna och till furstarna över varje folk, till varje provins på dess eget språk. Skrivelsen undertecknades i kung Xerxes namn och förseglades med hans ring.13Brev skickades med ilbud till alla kungens provinser med order om att alla judar skulle förgöras, dödas och utrotas, unga och gamla, barn och kvinnor, på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i månaden adar, årets tolfte månad. Deras ägodelar skulle tas som byte.14En avskrift av skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och tillkännages för alla folk, så att de var beredda för den dagen.15Ilbuden gick ut omedelbart på kungens befallning, och lagen tillkännagavs i Susas borg. Kungen och Haman slog sig ner för att dricka tillsammans, medan bestörtning rådde i staden Susa.
Ester 3
Nya Levande Bibeln
Hamans plan mot judarna
1Strax därefter blev Haman, son till agagiten Hammedata, upphöjd till en position över alla andra furstar och blev den mäktigaste mannen i riket efter kungen.2Alla kungens män bugade sig i vördnad när han gick förbi, för så hade kungen befallt, men Mordokai vägrade att göra det.3-4"Varför följer du inte kungens befallning?" frågade de andra honom dag efter dag, men han brydde sig inte om dem. Slutligen talade de med Haman om saken för att se om Mordokai skulle klara sig undan med den förklaring han hade gett, nämligen att han var jude.5-6Haman blev rasande när han nu upptäckte att Mordokai inte bugade sig för honom, och han beslutade sig för att straffa inte bara Mordokai utan alla judar och utrota dem ur Ahasveros rike.7Den gynnsammaste tidpunkten för en sådan aktion bestämdes genom att man kastade tärning. Detta gjordes i den första månaden, Nisan, under kungens tolfte regeringsår, och Adar, den tolfte månaden, blev fastställd som lämplig tid.8Haman tog så upp saken med kungen. "Det finns ett speciellt folk, som är utspritt i alla provinser här i riket", började han. "Deras lagar skiljer sig mycket från våra och från nästan alla andra folks, och de vägrar att lyda Ers Majestäts lagar. Därför bör Ers Majestät göra något åt detta.9Om Ers Majestät önskar utfärda en befallning om att de ska utrotas, ska jag bidra med 10.000 talenter silver (cirka 375 ton) till statskassan."10Kungen gick med på förslaget och bekräftade beslutet genom att ta av sig sin signetring och ge den till Haman.11"Behåll pengarna, men sätt i gång och gör vad du anser vara bäst med detta folk", sa han.12Ett par veckor senare kallade Haman till sig kungens sekreterare och dikterade brev till alla landshövdingar och tjänstemän i hela riket, till varje provins på dess speciella språk, och dessa brev undertecknades i kungens namn och förseglades med hans ring.13De skickades med budbärare till alla provinser i riket och påbjöd att alla judar, unga och gamla, även kvinnor och barn, skulle dödas och utrotas på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i månaden Adar, årets tolfte månad. Deras ägodelar skulle tillfalla dem som dödade dem.14Befallningen skulle utropas som lag i varje provins, så att alla kände till den och var beredda att göra sin plikt när dagen var inne.15Bud gick ut omedelbart med kungens kurirer sedan lagen först hade tillkännagetts i Susans borg. Medan panik och allmän förvirring spred sig i staden, slog sig kungen och Haman ner för att dricka tillsammans.