1-3På femte dagen i fjärde månaden det år jag blev trettio år gammal, öppnades plötsligt himlen för mig och jag fick se en syn från Gud. Det var den fjärde dagen i den femte månaden och fem år sedan kung Jojakim blev bortförd i landsflykt. Jag befann mig tillsammans med andra landsflyktiga judar vid Kebarkanalen i Babylon. Då kom Herrens ord till mig, prästen Hesekiel, son till Busi.4I en syn såg jag en väldig storm komma emot mig från norr. Den förde med sig en molnsky av flammande eld, som i sin mitt glänste som glödande metall.5Inne i molnet syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor,6men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar.7Deras ben var raka som människors, men fötterna såg ut som klövar och glänste som putsad koppar.8Under vingarna, på alla dess fyra sidor, kunde jag dessutom se människohänder.9De fyra levande varelserna vidrörde varandras vingspetsar, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om.10Var och en av dem hade en människas ansikte framtill, ett lejonansikte på högra sidan av huvudet, ett tjuransikte på vänstra sidan och ett örnansikte mitt emot människoansiktet.11Varje varelse hade två par vingar. Ett par av vingarna var utsträckta mot de levande varelser som stod på dess sidor, och med det andra paret täckte de sin kropp.12Dit deras ande gick, dit gick också de, och de gick alltid rakt fram utan att vända sig om.13De glödde som kol och påminde om brinnande facklor. Eld och blixtar omslöt dem och vandrade mellan dem.14De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.15Jag lade märke till fyra hjul på marken bredvid var och en av dem.16Hjulen gnistrade som krysolit. Varje hjul hade ett inre hjul som gick tvärs igenom i rät vinkel.17Varelserna kunde gå i vilken riktning som helst av de fyra huvudriktningarna utan att hjulen behövde svänga.18Hjulen var höga och fruktansvärda, försedda med ögon runtom.19-21När de fyra varelserna rörde sig framåt, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När de flög uppåt, följde hjulen med. När varelserna stannade, stannade även hjulen. De fyra varelsernas ande var nämligen i hjulen.22Himlen som bredde ut sig över dem var härlig och gnistrade som iskristaller.23Varelserna sträckte ett par av sina vingar mot varandra, och med det andra paret täckte de kroppen.24När de flög dånade deras vingar som vågor mot stranden, som Guds röst och som dånet från en väldig armé.25När de stannade sänkte de vingarna. Varje gång de stannade hördes en röst från himlen över dem.26Högt däruppe stod något som liknade en tron av underbara blå safirstenar, och på tronen satt någon som liknade en människa.27Från midjan och uppåt var han som glänsande koppar, bländande som eld. Från midjan och neråt var han en enda flammande låga, och runt omkring honom fanns ett ljussken som en regnbåge. Det var så jag upplevde Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken och hörde rösten av någon som talade till mig.