Synen med de fyra varelserna och Herrens härlighet
1I det trettionde året,[1] på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen, och jag fick se syner från Gud.2Den femte dagen i månaden, under femte året av kung Jojakins fångenskap,3kom HERRENS ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldéernas land, vid floden Kevar. Där rörde HERRENS hand vid honom.4Jag såg en stormvind komma från norr, ett enormt moln med flammande eld, omgivet av ett ljussken. I dess innersta, mitt i elden, glänste det som av glödande metall[2].5Där inne syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor,6men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar.7Deras ben var raka, men fötterna liknade en kalvs klövar och glänste som polerad koppar.8Under vingarna hade de människohänder på alla fyra sidorna[3]. Alla fyra hade ansikten och vingar.9Deras vingar vidrörde varandra, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om.10Deras ansikten liknade en människas ansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte på högra sidan, alla fyra hade ett tjuransikte på vänstra sidan, och alla fyra hade ett örnansikte.11Sådana var deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Var och en hade två vingar som de vidrörde varandra med, och två som täckte deras kropp.12Var och en av dem gick rakt fram. De gick dit anden[4] gick, och de gick utan att vända sig.13Varelsernas gestalter liknade glödande koleld och brinnande facklor.[5] Elden rörde sig fram och tillbaka mellan varelserna, och blixtar sköt fram ur den.14De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.15Jag såg på de fyra varelserna och lade märke till ett hjul på marken bredvid var och en av dem.16Hjulen såg ut och var konstruerade så att de gnistrade som krysolit. Alla fyra var likadana och tycktes vara gjorda så att varje hjul var inneslutet i ett annat hjul.17De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig.18Hjulringarna var höga och fruktansvärda, alla fyra försedda med ögon runtom.19När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När varelserna lyfte över jorden, lyfte också hjulen.20De gick dit anden gick, och hjulen lyfte tillsammans med dem, för deras ande var i hjulen.21När varelserna rörde sig, rörde sig även hjulen, när varelserna stannade, stannade även hjulen, och när varelserna lyfte över jorden, lyfte hjulen tillsammans med dem, eftersom varelsernas ande var i hjulen.22Över varelsernas huvuden var något som liknade ett himlavalv, fruktansvärt glänsande som iskristaller, utbrett över deras huvuden.23Under valvet var deras vingar utsträckta mot varandra, och med två vingar täckte de var och en sin kropp.24Jag hörde bruset från deras vingar, när de rörde sig, som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst, som larmet från en armé. När de stannade sänkte de vingarna.25En röst hördes från himlavalvet över dem när de stannade med sänkta vingar.26Däruppe ovanför valvet över dem stod något som liknade en tron gjord av safirsten, och på det som liknade en tron satt någon som såg ut som en människa.27Jag såg att det som tycktes vara hans höfter och uppåt var som glödande metall, som omgivet av eld. Neråt från det som tycktes vara hans höfter såg jag något som liknade eld, omgivet av ett ljussken.28Ljusskenet som syntes runt omkring honom var som en båge i skyn en regnig dag. Så såg det ut, det som liknade HERRENS härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken. Då hörde jag rösten av någon som talade.
Hesekiel 1
Nya Levande Bibeln
Synen med de levande varelserna
1-3På femte dagen i fjärde månaden det år jag blev trettio år gammal, öppnades plötsligt himlen för mig och jag fick se en syn från Gud. Det var den fjärde dagen i den femte månaden och fem år sedan kung Jojakim blev bortförd i landsflykt. Jag befann mig tillsammans med andra landsflyktiga judar vid Kebarkanalen i Babylon. Då kom Herrens ord till mig, prästen Hesekiel, son till Busi.4I en syn såg jag en väldig storm komma emot mig från norr. Den förde med sig en molnsky av flammande eld, som i sin mitt glänste som glödande metall.5Inne i molnet syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor,6men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar.7Deras ben var raka som människors, men fötterna såg ut som klövar och glänste som putsad koppar.8Under vingarna, på alla dess fyra sidor, kunde jag dessutom se människohänder.9De fyra levande varelserna vidrörde varandras vingspetsar, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om.10Var och en av dem hade en människas ansikte framtill, ett lejonansikte på högra sidan av huvudet, ett tjuransikte på vänstra sidan och ett örnansikte mitt emot människoansiktet.11Varje varelse hade två par vingar. Ett par av vingarna var utsträckta mot de levande varelser som stod på dess sidor, och med det andra paret täckte de sin kropp.12Dit deras ande gick, dit gick också de, och de gick alltid rakt fram utan att vända sig om.13De glödde som kol och påminde om brinnande facklor. Eld och blixtar omslöt dem och vandrade mellan dem.14De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.15Jag lade märke till fyra hjul på marken bredvid var och en av dem.16Hjulen gnistrade som krysolit. Varje hjul hade ett inre hjul som gick tvärs igenom i rät vinkel.17Varelserna kunde gå i vilken riktning som helst av de fyra huvudriktningarna utan att hjulen behövde svänga.18Hjulen var höga och fruktansvärda, försedda med ögon runtom.19-21När de fyra varelserna rörde sig framåt, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När de flög uppåt, följde hjulen med. När varelserna stannade, stannade även hjulen. De fyra varelsernas ande var nämligen i hjulen.22Himlen som bredde ut sig över dem var härlig och gnistrade som iskristaller.23Varelserna sträckte ett par av sina vingar mot varandra, och med det andra paret täckte de kroppen.24När de flög dånade deras vingar som vågor mot stranden, som Guds röst och som dånet från en väldig armé.25När de stannade sänkte de vingarna. Varje gång de stannade hördes en röst från himlen över dem.26Högt däruppe stod något som liknade en tron av underbara blå safirstenar, och på tronen satt någon som liknade en människa.27Från midjan och uppåt var han som glänsande koppar, bländande som eld. Från midjan och neråt var han en enda flammande låga, och runt omkring honom fanns ett ljussken som en regnbåge. Det var så jag upplevde Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken och hörde rösten av någon som talade till mig.